Lördageftermiddag. Musiken står för underhållningen. Spegeln för uttrycket. Garderoben för valmöjligheterna. Telefonen ringer varm. I handen har jag en nagelfil och nagellack. Ikväll blir det party och jag tänker gnistra. Med långa penseldrag blir naglarna sakta men säkert skinande i Isadoras Merry Red. En färg som syns på avstånd. En färg med både respekt och självsäkerhet i sig. Jag bygger upp mig själv. Gör mig mer självsäker, starkare. För visst är det så att om man känner sig snygg så är man snygg. Och för att jag ska känna mig snygg så måste jag vara snygg.. En ond cirkel igentligen... Men jag gillar det. Det är jag. Ännu ett lager mascara läggs på mina redan långa fransar. Ännu ett pudertäcke täcker mina skavanker. Jag vill få fram min utsida inatt. Men varför då egentligen? Varför kan man inte bara vara sig själv. Bara gå ut som man är och visa sin insida. Det är ju den man vill att alla ska älska.. Vad hjälper det om utsidan är fejk om insidan är vanlig. Vad hjälper det om jag är jag under en mask. Ärligt så vet jag inte.. Men det känns så himla rätt i stunden!