Jag sitter här för mig själv och har en lugn och skön kväll. Kaffekoppen står framför mig och kuddarna är väluppbullade bakom mig. På radion spelas min favoritlåt och korsordstidningen är i min famn. Jag sitter här och försöker klura med rutorna. Vilket ord ska egentligen in..

Hela livet är som ett korsord. Varje ruta måste fyllas i. Det räcker inte med att bara gå igenom rutorna och fylla i en efter en. Man måste uppleva allt. Allt svek ska fyllas i. Alla vänner du har fått med dig genom livet. Din familj. Din lilla kanin som du fick, den som du döpte till Tjorven, den som var så klumsig och söt. Jag har många tomma rutor att fylla i. Nu är man ju en dam i sina bästa år, men ändå med hela livet framför sig.

 På mitt korsord har jag ändå fyllt i en hel del. Det är många namn som står här som jag gärna skulle vilja sudda bort. Fast det går inte. Det permaneta bläcket sitter välbeslutsamt på pappret. När jag tittar över alla inskrivna ord möts jag både av glädje och sorg. Här står Nellie min första bestis. Jag kommer så väl ihåg hur vi sminkade oss och hade koncert med A-teens låtar i flickrummet. Jag var alltid Marie Serneholt eftersom jag var blond och mest lik henne medans Nellie alltid var Sara Lumholdt med sitt bruna svall. Det bara var så vi hade våra platser.

 På pappret står Pontus, han som med sin charm fick allt han ville, men som över en natt förändrades från att vara drömprinsen till att bli en stor idiot. I ett par andra rutor står Stockholm och Västerås. Båda med olika berättelser bakom sig. Båda städerna är platser som betyder mycket för mig på varsitt sätt.

Jag hoppas kunna fylla i alla mina drömmar i rutorna genom livet. Att kunna leva precis som jag vill och uppleva allt och lite till! Livet är spännande jag ser fram emot varenda dag. Jag ska glida på alla framsteg och kämpa mot det tuffa. Kämpa för alltid! Leva Livet!