Utan dig skulle min balans lossna

Utan dig skulle min kropp gå av

Jag skulle falla utan dig

Ingen skulle ta emot mig

Jag skulle närma mig marken och se grus

Se det grus jag alltid sparkat på

Gruset skulle krympa mig

Krympa mig med allt det hat jag gett det

Hatet skulle krossa mig

Och jag skulle bli ett med gruset

Bli ett med hatet

Bli ett det

Det som ingen vill ha

Det som du inte vill ha

Jag sitter vid mitt skrivbord med blicken ut över gården. Jag ser några träd, en liten damm och några ankor som desperat letar efter några få korn att mätta deras magar med. Det är allt jag ser. Det är det jag har. Jag har mitt rum som stänger inne mig varje dag. Inlåst långt borta från allt som innebär liv. Inlåst sitter jag med nyckeln i handen. Det är jag som har låst. För jag vågar inte släppa ut mig och bli fri. Jag vill ut men jag vågar inte. För varje gång jag går ut så öppnar sig verkligheten. Saker blir fel. Jag blir fel. Allt blir fel. Därför har jag låst in mig och hårt knytit nävarna runt det såkallade låset...

Det är skillnaden mellan mig och de små ankorna. De vågar ut det vågar leva varje dag i osäkerhet. De chansar de lever. Jag dör.

I mina drömmar har jag alltid varit en prinsessa. Och då menar jag alltid. Jag visste att från första stund då jag landat på jorden så var jag en sessa. En sessa som alltid drömt om sitt rosa slott och sin trogne riddare på den en vit hingst. Jag har dock aldrig haft något slott.. Heller aldrig någon prins om jag ska vara ärlig.. Men klänningar har jag alltid haft! I massa olika färger precis som prinsessor har. Men nu kommer det sig att sessan har hittat något underbart. En skatt i mina ögon. En skatt som rider på en vit hingst.. Helt enkelt en prins! Jag kan knappt fatta det själv. Han bara kom ridande förbi mig när jag var som mest i nöd. När jag fällde som mest tårar och behövde en famn. Då kom han och omfamnade mig så hårt att jag visste att det var en famn att vara trygg i

Det läskiga är att det inte bara är en prins utan allt stämmer perfekt mellan mig och honom. Hur kan allt kännas så bra? Jag menar han är allt som i mina drömmar.. Allt som jag alltid velat ha. Allt som är i motsats till idioten som fångade mig senast.. Nu vill jag bara att han håller om mig för alltid som han lovat. För då kommer jag alltid att vara trygg. Alltid vara i mitt rosa slott..

Dagen började med en lång skön sovmorron för att sedan åka in en sväng till stan. När jag gick där på gatan så lockades jag in i en av affärerna efter att ha sett alla skönheter i fönstret. Jag shoppade flera nya tröjor. men bara dem jag fastande mest för. Och varje plagg som föll mig i smaken kände jag och klämde på för att jag ville känna dess kvalité. Jag synade prislappen för att se om min plånbok räckte till för den eller om den var för exklusiv för mig. Utsidan är det man ser men insidan är det man känner. Det är ju trots allt plaggets insida som möter kroppen och antingen känns skön eller skaver.

Samma är det med killar. Man känner inte deras kvalité förräns man haft på dem ett tag. För du kan inte se på en människa om han kommer svika dig eller inte. Du måste våga lära känna personen först. Du måste köpa honom. Du måste ha på dig honom. Efter att du haft på tröjan ett tag så vet du om den skaver mot dig. Då är det kanske dags att köpa en ny...

Att veta är något vi gör

men att göra är något vi avstår

Att se är något självklart

men sanningen är något vi blundar för

Att vara modig är något vi vill vara

men att våga är något ovanligt

Att se sin reflektion i en spegel är enkelt

men att se att man är vacker är något svårt

Att se vem man är ännu svårare

men att se sig själv som värdefull är nog det svåraste..

Håller du med?..

--Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig..

det var precis så det var. det var detta mina kompisar sa och alltid hade sagt om honom. men jag valde att följa min egen väg. valde att ge honom en chans för jag ville bevisa att motsatsen var den sanna. men jag misslyckades. jag förlorade mina närmaste kompisar och fick bara reda på sanningen. det alla hade sagt till mig. han kommer att såra dig, nej absolut inte, men så sårade han mig..

jag fick lära mig att inte alltid lyssna på mitt hjärta. utan ibland lyssna på mina vänner. för dem kan faktiskt ha bättre koll än vad man vill tro..

jag missade bussen. jag sprang. jag hann precis. jag stressade mig genom stationen. Jag gick uppför trappan och jag väntade. jag väntade och väntade. hittils hade allt vart emot mig och nu hade jag bara lust att hoppa på en buss hem. att han inte kom som vi bestämt gjorde mig surare än jag redan var och nu visste jag bestämt att dagens träff skulle gå åt helvete. och det gick åt helvete. fast vi bara sågs i två timmar kändes det som en evighet och stämningen var spänd. när han inte ens vågade se mig i ögonen så visste jag säkert att det var som jag länge anat. fast det kom aldrig. orden om att allt var slut. ordet om att kärleken skulle hängas långt bort från mig. hängningen kom på kvällen istället. och den tunga stenen i mitt hjärta föll hastigt neråt. tårarna hade redan runnit i flera veckor och nu tämdes resten. med med kvällen försvann inte bara den tunga klumpen som länge funnits i mig utan även en vän som jag haft otroligt länge. som jag vet att jag aldrig kommer ta tillbaka..