--Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig..

det var precis så det var. det var detta mina kompisar sa och alltid hade sagt om honom. men jag valde att följa min egen väg. valde att ge honom en chans för jag ville bevisa att motsatsen var den sanna. men jag misslyckades. jag förlorade mina närmaste kompisar och fick bara reda på sanningen. det alla hade sagt till mig. han kommer att såra dig, nej absolut inte, men så sårade han mig..

jag fick lära mig att inte alltid lyssna på mitt hjärta. utan ibland lyssna på mina vänner. för dem kan faktiskt ha bättre koll än vad man vill tro..

jag missade bussen. jag sprang. jag hann precis. jag stressade mig genom stationen. Jag gick uppför trappan och jag väntade. jag väntade och väntade. hittils hade allt vart emot mig och nu hade jag bara lust att hoppa på en buss hem. att han inte kom som vi bestämt gjorde mig surare än jag redan var och nu visste jag bestämt att dagens träff skulle gå åt helvete. och det gick åt helvete. fast vi bara sågs i två timmar kändes det som en evighet och stämningen var spänd. när han inte ens vågade se mig i ögonen så visste jag säkert att det var som jag länge anat. fast det kom aldrig. orden om att allt var slut. ordet om att kärleken skulle hängas långt bort från mig. hängningen kom på kvällen istället. och den tunga stenen i mitt hjärta föll hastigt neråt. tårarna hade redan runnit i flera veckor och nu tämdes resten. med med kvällen försvann inte bara den tunga klumpen som länge funnits i mig utan även en vän som jag haft otroligt länge. som jag vet att jag aldrig kommer ta tillbaka..

Kvart över åtta.. kvart över åtta så lite, men ändå så mycket för att hinna lära sig allt om judendomen inför morgondagens prov. en klump hänger i halsen. en sten finns i min mage men det tyngsta är hjärtat som dras ner. nervositeten är självklar. jag nästan darrar. mitt huvud snurrar och det känns som att jag när som helst ska falla ihop. bara rasa samman och plötsligt komma bort från världen. men det är inte provet jag är nervös över. utan den långa bussresan. alla trappsteg som väntar. kan du öppna? - smset och blicken han kommer att ge mig. jag fasar inför orden han kommer spotta ur sig och sakerna jag kommer få tillbaka. jag är nervös men inte inför ett korkat prov utan för kärlekens prov. mötet.

... och vara nöjd med det man har. Att faktiskt kunna se det vackra man äger för jag har något underbart något jag velat ha väldigt länge. det har vart mitt i flera månader nu, det är min skatt. det är MIN skattkiska som är full med diamanter och alla är mina. men fast jag öppnar skatten så ser jag inte det glittriga. jag ser inte vad jag borde se. det jag alltid förväntat mig.. det enda jag ser är mörker. det enda jag ser är konstigt. jag förstår inte längre mig själv. eller förstår vad det är jag behöver innan jag ska bli nöjd. jag är rädd för något. eller inget något. mer allt. jag är rädd för att göra fel. jag är rädd för att göra rätt.. jag är rädd för att krossa, för att krossas. jag är rädd för att förlora. rädd för allt helt enkelt. jag vill bara att du ska hålla om mig så jag slipper vara rädd..

Det har gått ett tag sen jag sist skrev. Alla mina ord som annars brukar hamna i en dikt eller i en novell på datan har snurrat runt i huvudet. Jag har inte vetat ut eller in. Inte sett skillnad på bak och fram. Mitt hjärta har suttit fastspänt. Fast i en berg och dal bana. Bara åkt och åkt. Långsamt kämpat sig uppåt för att sedan kasta sig djupt ner i en ravin och kanske ha turen att inte kracha.

Jag har åkt flera turer med karusellen sen senast jag skrev. Den senaste resan var med drömprinsen. Det var med killen jag föll för redan första gången jag såg honom. Den populäraste killen på skolan. Han med musklerna, håret, kläderna. Han som har allt och alla vill ha men ingen får smaka på. Och jag erkänner verkligen jag har drömt om honom. Alltid velat ligga över hans bröst och känna hjärtat slå medans hans hand är i mitt hår.

En dag hade han plötsligt sett mig med. Fått upp ögonen för mig och vi började prata och skriva och träffas. Helt plötsligt var det jag som satt i hans bil. Jag som fick kyssa honom i skolan. Det var mig han ropade på i matsalen. Det var mig han såg.

Hur som helst helt plötsligt var jag på toppen i karusellen. Fast hur högt vi än kom så åkte vi högre. Han höll i mina händer hela tiden och mina ögon var fast på honom. Jag märkte aldrig av omgivningen. Såg aldrig tecken från mina kompisar om vad jag egentligen gjorde. Det enda jag såg var drömprinsen och jag hade gett mig in i leken för att fånga honom. Jag hade bestämt mig han skulle bli min!

Men att fånga fisken utan rätt agn visade sig vara svårare än jag först trodde. Eller jag fångade honom men kroken lossnade från spöet och han for tillbaka ner i havet.. Jag fick honom att säga jag älskar dig efter bara tre dejter..

Men tre dejter var även det som fick honom att börja tänka utanför den lätta bubbla vi hade byggt upp. Att jag såg ut precis som hans ex var inte heller till nån hjälp. Att höra jag kan inte mer, Dagen efter att du har hört jag älskar dig slog hårt i mitt hjärta. Inte för att mitt hjärta var sålt till han och jag var kär. Utan för att jag verkligen trivdes i stunden då han sa det. Jag trivdes verkligen i hans sällskap. Han fick mig att må underbart, fick mig att känna mig älskad. Så som han hade behandlat mig i skolan de senaste veckorna hade varit magiskt. Jag hade gått före allt och alla, alla såg oss som nu som ett par.

Men orden jag kan inte slog hårt. Och jag kände mig lurad av honom. Jag kände att allt var krossad. Och var tvungen att tänka efter. Vad hade jag egentligen gjort med honom? Vad hade jag förlorat på dessa veckor... Jag har fortfarande inte fattat allt. Fortfarande inte förstått alla detaljer av det som hände. Men en sak som jag vet är att mitt störtlopp ner i berg och dal banan plötsligt fick en vändning uppåt i lördags att farten bara ökade och att jag plötsligt låg på toppen av allt i måndags. Och på tisdagen fick jag äntligen det jag alltid drömt om. Jag fick vakna bredvid honom och höra de tre orden.

Jag vet att ni måste tro att jag är blåst. Allt måste låta helt idiotiskt av mig när man inte har upplevt det själv. Men jag lovar er. Om ni hade träffat drömprinsen hade ni fallit och rasat lika snabbt som mig. Och ändå fallit tillbaka i hans nät. För man kan inte motstå det. Och jag har bestämt mig för att leka färdigt leken. För jag vill så gärna ha det som i mina djupaste drömmar. Vill kunna vakna i hans famn när jag än vill..

Få se när nästa ras blir i min berg och dal bana. Men om jag har tur och hoppas riktigt mycket kanske den bara ökar farten och stiger. Stiger upp mot himlen. Upp mot mina drömmar och mitt stora rosa fluffiga moln som väntar, som väntar på mig och drömprinsen!

Ingenting har gått förlorat tänk på allting som vi gjort.. Att våga ta risker och vrida sin näsa åt rätt håll för att gå dit man vill är viktigt. Om dina ben är fastlimmade på samma ruta hela livet är det enda som du ser alltid det samma. Att alltid göra som alla andra vill är att stå still. Det gör inte dig till en starkare människa. Livet handlar om att utvecklas att våga gå framåt. Det handlar om att vilja och om att ha mod. För du måste vilja något för att få mod till det. Och mod måste du ha för att våga.

Ingenting av det som du gjort har gått förlorat. Det enda du har förlorat är alla saker som du aldrig gjorde. Allt som du inte hade mod till.

Att möta nya personer kan vara så underbart. Jag brukar se dem som böcker. Vissa böcker läser man sakta men säkert igenom. De väcker inget intresse hos en men man vill iallafall läsa vidare. En del böcker har bilder och man fastnar för den lilla charmen även om innehållet egentligen är kasst. Vissa böcker är kassa. Hur man än vänder och vrider på orden så finner man ingen mening med dem. Dem brukar jag slänga i golvet. Varför ska man fortsätta med dem?.. Så finns det dem böckerna som är tjocka. De är spännande och har det lilla extra. Varje kapitel har ett spännande slut och man vill bara läsa vidare. Bilderna i boken är magiska. Man kan titta djupare och djupare in i dem och utan att finna ett slut.

Igår hittade jag en ny bok. Jag har börjat läsa den, den verkar spännande. Dess bilder är målande dess ord är mystiska. Men jag vet inte. Jag är tveksam för fortsättningen. Känns som att charmen bara är till för att fånga mig i de första kapitlen. Vet inte om jag vågar fortsätta läsa eller om jag ska lägga ifrån mig boken innan den fångar mig. Innan den omvänder mig.. 

Jag sitter här för mig själv och har en lugn och skön kväll. Kaffekoppen står framför mig och kuddarna är väluppbullade bakom mig. På radion spelas min favoritlåt och korsordstidningen är i min famn. Jag sitter här och försöker klura med rutorna. Vilket ord ska egentligen in..

Hela livet är som ett korsord. Varje ruta måste fyllas i. Det räcker inte med att bara gå igenom rutorna och fylla i en efter en. Man måste uppleva allt. Allt svek ska fyllas i. Alla vänner du har fått med dig genom livet. Din familj. Din lilla kanin som du fick, den som du döpte till Tjorven, den som var så klumsig och söt. Jag har många tomma rutor att fylla i. Nu är man ju en dam i sina bästa år, men ändå med hela livet framför sig.

 På mitt korsord har jag ändå fyllt i en hel del. Det är många namn som står här som jag gärna skulle vilja sudda bort. Fast det går inte. Det permaneta bläcket sitter välbeslutsamt på pappret. När jag tittar över alla inskrivna ord möts jag både av glädje och sorg. Här står Nellie min första bestis. Jag kommer så väl ihåg hur vi sminkade oss och hade koncert med A-teens låtar i flickrummet. Jag var alltid Marie Serneholt eftersom jag var blond och mest lik henne medans Nellie alltid var Sara Lumholdt med sitt bruna svall. Det bara var så vi hade våra platser.

 På pappret står Pontus, han som med sin charm fick allt han ville, men som över en natt förändrades från att vara drömprinsen till att bli en stor idiot. I ett par andra rutor står Stockholm och Västerås. Båda med olika berättelser bakom sig. Båda städerna är platser som betyder mycket för mig på varsitt sätt.

Jag hoppas kunna fylla i alla mina drömmar i rutorna genom livet. Att kunna leva precis som jag vill och uppleva allt och lite till! Livet är spännande jag ser fram emot varenda dag. Jag ska glida på alla framsteg och kämpa mot det tuffa. Kämpa för alltid! Leva Livet!