--Och det här är vad alla har sagt om dig
Håll dig borta från honom han kommer att såra dig..

det var precis så det var. det var detta mina kompisar sa och alltid hade sagt om honom. men jag valde att följa min egen väg. valde att ge honom en chans för jag ville bevisa att motsatsen var den sanna. men jag misslyckades. jag förlorade mina närmaste kompisar och fick bara reda på sanningen. det alla hade sagt till mig. han kommer att såra dig, nej absolut inte, men så sårade han mig..

jag fick lära mig att inte alltid lyssna på mitt hjärta. utan ibland lyssna på mina vänner. för dem kan faktiskt ha bättre koll än vad man vill tro..

jag missade bussen. jag sprang. jag hann precis. jag stressade mig genom stationen. Jag gick uppför trappan och jag väntade. jag väntade och väntade. hittils hade allt vart emot mig och nu hade jag bara lust att hoppa på en buss hem. att han inte kom som vi bestämt gjorde mig surare än jag redan var och nu visste jag bestämt att dagens träff skulle gå åt helvete. och det gick åt helvete. fast vi bara sågs i två timmar kändes det som en evighet och stämningen var spänd. när han inte ens vågade se mig i ögonen så visste jag säkert att det var som jag länge anat. fast det kom aldrig. orden om att allt var slut. ordet om att kärleken skulle hängas långt bort från mig. hängningen kom på kvällen istället. och den tunga stenen i mitt hjärta föll hastigt neråt. tårarna hade redan runnit i flera veckor och nu tämdes resten. med med kvällen försvann inte bara den tunga klumpen som länge funnits i mig utan även en vän som jag haft otroligt länge. som jag vet att jag aldrig kommer ta tillbaka..

Kvart över åtta.. kvart över åtta så lite, men ändå så mycket för att hinna lära sig allt om judendomen inför morgondagens prov. en klump hänger i halsen. en sten finns i min mage men det tyngsta är hjärtat som dras ner. nervositeten är självklar. jag nästan darrar. mitt huvud snurrar och det känns som att jag när som helst ska falla ihop. bara rasa samman och plötsligt komma bort från världen. men det är inte provet jag är nervös över. utan den långa bussresan. alla trappsteg som väntar. kan du öppna? - smset och blicken han kommer att ge mig. jag fasar inför orden han kommer spotta ur sig och sakerna jag kommer få tillbaka. jag är nervös men inte inför ett korkat prov utan för kärlekens prov. mötet.

... och vara nöjd med det man har. Att faktiskt kunna se det vackra man äger för jag har något underbart något jag velat ha väldigt länge. det har vart mitt i flera månader nu, det är min skatt. det är MIN skattkiska som är full med diamanter och alla är mina. men fast jag öppnar skatten så ser jag inte det glittriga. jag ser inte vad jag borde se. det jag alltid förväntat mig.. det enda jag ser är mörker. det enda jag ser är konstigt. jag förstår inte längre mig själv. eller förstår vad det är jag behöver innan jag ska bli nöjd. jag är rädd för något. eller inget något. mer allt. jag är rädd för att göra fel. jag är rädd för att göra rätt.. jag är rädd för att krossa, för att krossas. jag är rädd för att förlora. rädd för allt helt enkelt. jag vill bara att du ska hålla om mig så jag slipper vara rädd..