Direktlänk till inlägg 18 februari 2013
Jag sitter vid mitt skrivbord med blicken ut över gården. Jag ser några träd, en liten damm och några ankor som desperat letar efter några få korn att mätta deras magar med. Det är allt jag ser. Det är det jag har. Jag har mitt rum som stänger inne mig varje dag. Inlåst långt borta från allt som innebär liv. Inlåst sitter jag med nyckeln i handen. Det är jag som har låst. För jag vågar inte släppa ut mig och bli fri. Jag vill ut men jag vågar inte. För varje gång jag går ut så öppnar sig verkligheten. Saker blir fel. Jag blir fel. Allt blir fel. Därför har jag låst in mig och hårt knytit nävarna runt det såkallade låset...
Det är skillnaden mellan mig och de små ankorna. De vågar ut det vågar leva varje dag i osäkerhet. De chansar de lever. Jag dör.
Utan dig skulle min balans lossna Utan dig skulle min kropp gå av Jag skulle falla utan dig Ingen skulle ta emot mig Jag skulle närma mig marken och se grus Se det grus jag alltid sparkat på Gruset skulle krympa mig Krympa mig med ...
Dagen började med en lång skön sovmorron för att sedan åka in en sväng till stan. När jag gick där på gatan så lockades jag in i en av affärerna efter att ha sett alla skönheter i fönstret. Jag shoppade flera nya tröjor. men bara dem jag fastande ...
Att veta är något vi gör men att göra är något vi avstår Att se är något självklart men sanningen är något vi blundar för Att vara modig är något vi vill vara men att våga är något ovanligt Att se sin reflektion i en spege...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 | 19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
||||||
|