I mina drömmar har jag alltid varit en prinsessa. Och då menar jag alltid. Jag visste att från första stund då jag landat på jorden så var jag en sessa. En sessa som alltid drömt om sitt rosa slott och sin trogne riddare på den en vit hingst. Jag har dock aldrig haft något slott.. Heller aldrig någon prins om jag ska vara ärlig.. Men klänningar har jag alltid haft! I massa olika färger precis som prinsessor har. Men nu kommer det sig att sessan har hittat något underbart. En skatt i mina ögon. En skatt som rider på en vit hingst.. Helt enkelt en prins! Jag kan knappt fatta det själv. Han bara kom ridande förbi mig när jag var som mest i nöd. När jag fällde som mest tårar och behövde en famn. Då kom han och omfamnade mig så hårt att jag visste att det var en famn att vara trygg i

Det läskiga är att det inte bara är en prins utan allt stämmer perfekt mellan mig och honom. Hur kan allt kännas så bra? Jag menar han är allt som i mina drömmar.. Allt som jag alltid velat ha. Allt som är i motsats till idioten som fångade mig senast.. Nu vill jag bara att han håller om mig för alltid som han lovat. För då kommer jag alltid att vara trygg. Alltid vara i mitt rosa slott..

jag missade bussen. jag sprang. jag hann precis. jag stressade mig genom stationen. Jag gick uppför trappan och jag väntade. jag väntade och väntade. hittils hade allt vart emot mig och nu hade jag bara lust att hoppa på en buss hem. att han inte kom som vi bestämt gjorde mig surare än jag redan var och nu visste jag bestämt att dagens träff skulle gå åt helvete. och det gick åt helvete. fast vi bara sågs i två timmar kändes det som en evighet och stämningen var spänd. när han inte ens vågade se mig i ögonen så visste jag säkert att det var som jag länge anat. fast det kom aldrig. orden om att allt var slut. ordet om att kärleken skulle hängas långt bort från mig. hängningen kom på kvällen istället. och den tunga stenen i mitt hjärta föll hastigt neråt. tårarna hade redan runnit i flera veckor och nu tämdes resten. med med kvällen försvann inte bara den tunga klumpen som länge funnits i mig utan även en vän som jag haft otroligt länge. som jag vet att jag aldrig kommer ta tillbaka..

Kvart över åtta.. kvart över åtta så lite, men ändå så mycket för att hinna lära sig allt om judendomen inför morgondagens prov. en klump hänger i halsen. en sten finns i min mage men det tyngsta är hjärtat som dras ner. nervositeten är självklar. jag nästan darrar. mitt huvud snurrar och det känns som att jag när som helst ska falla ihop. bara rasa samman och plötsligt komma bort från världen. men det är inte provet jag är nervös över. utan den långa bussresan. alla trappsteg som väntar. kan du öppna? - smset och blicken han kommer att ge mig. jag fasar inför orden han kommer spotta ur sig och sakerna jag kommer få tillbaka. jag är nervös men inte inför ett korkat prov utan för kärlekens prov. mötet.

... och vara nöjd med det man har. Att faktiskt kunna se det vackra man äger för jag har något underbart något jag velat ha väldigt länge. det har vart mitt i flera månader nu, det är min skatt. det är MIN skattkiska som är full med diamanter och alla är mina. men fast jag öppnar skatten så ser jag inte det glittriga. jag ser inte vad jag borde se. det jag alltid förväntat mig.. det enda jag ser är mörker. det enda jag ser är konstigt. jag förstår inte längre mig själv. eller förstår vad det är jag behöver innan jag ska bli nöjd. jag är rädd för något. eller inget något. mer allt. jag är rädd för att göra fel. jag är rädd för att göra rätt.. jag är rädd för att krossa, för att krossas. jag är rädd för att förlora. rädd för allt helt enkelt. jag vill bara att du ska hålla om mig så jag slipper vara rädd..

Det har gått ett tag sen jag sist skrev. Alla mina ord som annars brukar hamna i en dikt eller i en novell på datan har snurrat runt i huvudet. Jag har inte vetat ut eller in. Inte sett skillnad på bak och fram. Mitt hjärta har suttit fastspänt. Fast i en berg och dal bana. Bara åkt och åkt. Långsamt kämpat sig uppåt för att sedan kasta sig djupt ner i en ravin och kanske ha turen att inte kracha.

Jag har åkt flera turer med karusellen sen senast jag skrev. Den senaste resan var med drömprinsen. Det var med killen jag föll för redan första gången jag såg honom. Den populäraste killen på skolan. Han med musklerna, håret, kläderna. Han som har allt och alla vill ha men ingen får smaka på. Och jag erkänner verkligen jag har drömt om honom. Alltid velat ligga över hans bröst och känna hjärtat slå medans hans hand är i mitt hår.

En dag hade han plötsligt sett mig med. Fått upp ögonen för mig och vi började prata och skriva och träffas. Helt plötsligt var det jag som satt i hans bil. Jag som fick kyssa honom i skolan. Det var mig han ropade på i matsalen. Det var mig han såg.

Hur som helst helt plötsligt var jag på toppen i karusellen. Fast hur högt vi än kom så åkte vi högre. Han höll i mina händer hela tiden och mina ögon var fast på honom. Jag märkte aldrig av omgivningen. Såg aldrig tecken från mina kompisar om vad jag egentligen gjorde. Det enda jag såg var drömprinsen och jag hade gett mig in i leken för att fånga honom. Jag hade bestämt mig han skulle bli min!

Men att fånga fisken utan rätt agn visade sig vara svårare än jag först trodde. Eller jag fångade honom men kroken lossnade från spöet och han for tillbaka ner i havet.. Jag fick honom att säga jag älskar dig efter bara tre dejter..

Men tre dejter var även det som fick honom att börja tänka utanför den lätta bubbla vi hade byggt upp. Att jag såg ut precis som hans ex var inte heller till nån hjälp. Att höra jag kan inte mer, Dagen efter att du har hört jag älskar dig slog hårt i mitt hjärta. Inte för att mitt hjärta var sålt till han och jag var kär. Utan för att jag verkligen trivdes i stunden då han sa det. Jag trivdes verkligen i hans sällskap. Han fick mig att må underbart, fick mig att känna mig älskad. Så som han hade behandlat mig i skolan de senaste veckorna hade varit magiskt. Jag hade gått före allt och alla, alla såg oss som nu som ett par.

Men orden jag kan inte slog hårt. Och jag kände mig lurad av honom. Jag kände att allt var krossad. Och var tvungen att tänka efter. Vad hade jag egentligen gjort med honom? Vad hade jag förlorat på dessa veckor... Jag har fortfarande inte fattat allt. Fortfarande inte förstått alla detaljer av det som hände. Men en sak som jag vet är att mitt störtlopp ner i berg och dal banan plötsligt fick en vändning uppåt i lördags att farten bara ökade och att jag plötsligt låg på toppen av allt i måndags. Och på tisdagen fick jag äntligen det jag alltid drömt om. Jag fick vakna bredvid honom och höra de tre orden.

Jag vet att ni måste tro att jag är blåst. Allt måste låta helt idiotiskt av mig när man inte har upplevt det själv. Men jag lovar er. Om ni hade träffat drömprinsen hade ni fallit och rasat lika snabbt som mig. Och ändå fallit tillbaka i hans nät. För man kan inte motstå det. Och jag har bestämt mig för att leka färdigt leken. För jag vill så gärna ha det som i mina djupaste drömmar. Vill kunna vakna i hans famn när jag än vill..

Få se när nästa ras blir i min berg och dal bana. Men om jag har tur och hoppas riktigt mycket kanske den bara ökar farten och stiger. Stiger upp mot himlen. Upp mot mina drömmar och mitt stora rosa fluffiga moln som väntar, som väntar på mig och drömprinsen!

Min önskan är lagd

Min önskan är sagd

Imorron fortsätter den

Då blir allt som det var

Allt kommer att bli bra!

Jag vet inte vart jag ska. Åt vilket håll jag är påväg. Jag ser bara träd framför mig. Jag följer stigen som löven har bildat. Djupare och djupare in i skogen. Jag hör fåglarna som kvittrar i bakgrunden. Jag hör vindens sus i träden. Jag ser ännu ingenting framför mig. Inget har öppnat sig. Men vägen måste leda mig någonstans. Med försiktiga men ändå raska steg drar jag mig framåt för jag vill veta. Vill veta vad som väntar mig. Spänningen ökar för varje steg. Min nyfikenhet leder mig.

När du lämnade mig. När jag såg hur du gick din väg. Jag hade inte mod att följa. Du tog med dig min styrka. Du tog med mig mitt allt. För du var mitt allt. Nu har jag växt. Styrkan har återvänt. Jag har bestämt mig för jag måste få veta. Vart gick du. Vad var det du saknade hos mig som du funnit någon annanstans. Min nyfikenhet växte och nu var jag påväg. Påväg för att ta reda på vart stigen leder. Vart du finns. För jag vet att löven vill hjälpa mig att finna svaret. Jag klarat inte att leva i ovisshet för alltid...

Drömmen bara fortsatte och ju lättare skedde allt. Det blev bara mer naturligare han kändes plötsligt som nån jag känt under en lång tid. Jag låg där länge och tittade djupare in i hans ögon. Jag såg hur de lyste hans leende strålade mot mig. Vi pratade om allt. ju senare mot natten vi var desto djupare blev vi. Vet du sa han du kan inte vara verklig. Hela den här stunden måste vara overklig och det var ju precis så jag kände. Timmarna gick så fort och han blev tvungen att åka hem. Jag ville inte slöppa honom. Ville ha kvar honom hos mig. Ville lära känna honom bättre nu. Ville ha kvar den här stunden för alltid. Mysa med honom hela natten och somna med honom. Och sen på morgonen väcka honom med en kyss. Men nu var han tvungen att åka. och jag var rädd för en sak. Hade en otäck känsla i magen. Det var att detta faktiskt varit en dröm och att jag aldrig mer skulle få träffa honom...