När jag såg dig idag. Allt kändes så fel. Det var som att du var du och jag var jag. Som att det var självklart. Att det bara var så. Det enda jag ville var att blunda. Att slippa se allt. För min kropp klarar inte att se dig. Det pirrar det känns i alla delar. Samtidigt som hjärtat hugger och hela jag ångrar mig. Ångrar att jag ens gav det en chans. Att jag ens trodde på oss. Jag ångrar att jag inte lät det vara magiskt och förbjudet så som jag alltid drömt om det...

Keep on dreaming

The dreams Will take you to another Place

But never where you Wanna go..

Believe Me i Know

I really Know..

tanken på att allting kommer förvandlas till ett vakum

ett tomt ingenting utan färger eller saker

ger mig lite sorger och den sorgen vill jag dränka

sen i körsbärsvinetsrus så brukar jag tänka

att kvar kvar kvar kvar står en liten tårta!! / Sött av lilla lovis!

Du slår mig

Jag faller

Jag ligger ner, jag är rädd

Du sträcker fram din hand

Jag tar den

Den drar mig upp

Jag tittar på dig

Du slår mig igen

Hårdare

Jag faller djupare

Jag är ännu räddare

Du sträcker fram samma hand

Jag tar den

Den drar mig upp igen

Jag vänder mig bort från dig

Men kan inte

Du tar tag i mig

Vänder mig tillbaka

Håller mig

Trycker ner mig igen..

Har precis sett en väldigt berörande film. Engelen - ett norskt drama. Hade aldrig hört talas om den innan jag satte på tv och råkade zappa förbi den. Jag fastnade inte direkt. Om jag ska säga sanningen så såg första blicken väldigt dyster och tråkig ut. Jag tänke äsch vad är det här för skit.. Men jag gav den en chans och den visade sig vara väldigt stark. Filmen berörde uttrycket kärlek. Och i mitten,  i slutet av filmen rann det tårar nerför mina kinder..

Filmen handlar om Lea som vi får följa ända från hennes barndom. Leas barndom är fylld av misshandel och alkoholism. Hon är under hela sin uppväxt vittne till mammans förlorade själ.. Ni måste se filmen för att förstå. Men att se men inte kunna göra nåt. Att se men inte synas det är detta som Lea upplever. Under Leas väg för att bli vuxen står hon mellan många val. Men hon hindras att göra det som är rätt när hon hela tiden måste vaka över sin vilsna moder.

SE den och våga ge den en chans!

Det har gått ett tag sen jag sist skrev. Alla mina ord som annars brukar hamna i en dikt eller i en novell på datan har snurrat runt i huvudet. Jag har inte vetat ut eller in. Inte sett skillnad på bak och fram. Mitt hjärta har suttit fastspänt. Fast i en berg och dal bana. Bara åkt och åkt. Långsamt kämpat sig uppåt för att sedan kasta sig djupt ner i en ravin och kanske ha turen att inte kracha.

Jag har åkt flera turer med karusellen sen senast jag skrev. Den senaste resan var med drömprinsen. Det var med killen jag föll för redan första gången jag såg honom. Den populäraste killen på skolan. Han med musklerna, håret, kläderna. Han som har allt och alla vill ha men ingen får smaka på. Och jag erkänner verkligen jag har drömt om honom. Alltid velat ligga över hans bröst och känna hjärtat slå medans hans hand är i mitt hår.

En dag hade han plötsligt sett mig med. Fått upp ögonen för mig och vi började prata och skriva och träffas. Helt plötsligt var det jag som satt i hans bil. Jag som fick kyssa honom i skolan. Det var mig han ropade på i matsalen. Det var mig han såg.

Hur som helst helt plötsligt var jag på toppen i karusellen. Fast hur högt vi än kom så åkte vi högre. Han höll i mina händer hela tiden och mina ögon var fast på honom. Jag märkte aldrig av omgivningen. Såg aldrig tecken från mina kompisar om vad jag egentligen gjorde. Det enda jag såg var drömprinsen och jag hade gett mig in i leken för att fånga honom. Jag hade bestämt mig han skulle bli min!

Men att fånga fisken utan rätt agn visade sig vara svårare än jag först trodde. Eller jag fångade honom men kroken lossnade från spöet och han for tillbaka ner i havet.. Jag fick honom att säga jag älskar dig efter bara tre dejter..

Men tre dejter var även det som fick honom att börja tänka utanför den lätta bubbla vi hade byggt upp. Att jag såg ut precis som hans ex var inte heller till nån hjälp. Att höra jag kan inte mer, Dagen efter att du har hört jag älskar dig slog hårt i mitt hjärta. Inte för att mitt hjärta var sålt till han och jag var kär. Utan för att jag verkligen trivdes i stunden då han sa det. Jag trivdes verkligen i hans sällskap. Han fick mig att må underbart, fick mig att känna mig älskad. Så som han hade behandlat mig i skolan de senaste veckorna hade varit magiskt. Jag hade gått före allt och alla, alla såg oss som nu som ett par.

Men orden jag kan inte slog hårt. Och jag kände mig lurad av honom. Jag kände att allt var krossad. Och var tvungen att tänka efter. Vad hade jag egentligen gjort med honom? Vad hade jag förlorat på dessa veckor... Jag har fortfarande inte fattat allt. Fortfarande inte förstått alla detaljer av det som hände. Men en sak som jag vet är att mitt störtlopp ner i berg och dal banan plötsligt fick en vändning uppåt i lördags att farten bara ökade och att jag plötsligt låg på toppen av allt i måndags. Och på tisdagen fick jag äntligen det jag alltid drömt om. Jag fick vakna bredvid honom och höra de tre orden.

Jag vet att ni måste tro att jag är blåst. Allt måste låta helt idiotiskt av mig när man inte har upplevt det själv. Men jag lovar er. Om ni hade träffat drömprinsen hade ni fallit och rasat lika snabbt som mig. Och ändå fallit tillbaka i hans nät. För man kan inte motstå det. Och jag har bestämt mig för att leka färdigt leken. För jag vill så gärna ha det som i mina djupaste drömmar. Vill kunna vakna i hans famn när jag än vill..

Få se när nästa ras blir i min berg och dal bana. Men om jag har tur och hoppas riktigt mycket kanske den bara ökar farten och stiger. Stiger upp mot himlen. Upp mot mina drömmar och mitt stora rosa fluffiga moln som väntar, som väntar på mig och drömprinsen!