Idag föll äntligen snön. Allt det gröna täcktes av flingorna och marken blev så vackert vit. Träden fick ett täcke över sig och sjön frös till is. Allting fick någonting nytt över sig och det gamla täcktes över. Det som var gjort är gjort och kunde äntligen döljas av det nya. Till våren är det mest troligt borta. Borta för alltid. Om det inte plockas fram igen... Vad gömmer du under snön?..

Drömmen bara fortsatte och ju lättare skedde allt. Det blev bara mer naturligare han kändes plötsligt som nån jag känt under en lång tid. Jag låg där länge och tittade djupare in i hans ögon. Jag såg hur de lyste hans leende strålade mot mig. Vi pratade om allt. ju senare mot natten vi var desto djupare blev vi. Vet du sa han du kan inte vara verklig. Hela den här stunden måste vara overklig och det var ju precis så jag kände. Timmarna gick så fort och han blev tvungen att åka hem. Jag ville inte slöppa honom. Ville ha kvar honom hos mig. Ville lära känna honom bättre nu. Ville ha kvar den här stunden för alltid. Mysa med honom hela natten och somna med honom. Och sen på morgonen väcka honom med en kyss. Men nu var han tvungen att åka. och jag var rädd för en sak. Hade en otäck känsla i magen. Det var att detta faktiskt varit en dröm och att jag aldrig mer skulle få träffa honom...