Hon sitter där och väntar. Väntar spänt på något. På någon. Någon helt ny. Någon som hon inte vet varför men någon som är påväg till henne nu. Klockan har slagit tolv på natten. Hennes ögon är nästan nere. Och kroppen vill bara lägga sig i den mjuka sängen och sova...

Telefonen ringde till jag tog den lätt i min hand och svarade. Hallå. Det var han. Den här killen som hade skrivit till henne i ungefär en månad. En kille som hade hittat henne genom en gemensam vän. Någon som hade fastnat för hennes första kort. Jag hörde hans röst för första gången nu. Hela jag smälte. Den var så mjuk. Så snäll och len. Han ville ha en bättre vägbeskrivning. Han var rädd för att köra fel. Jag gav honom den. Jag vet inte hur jag tänkte den här kvällen. Samtidigt som allt kändes så konstigt så kändes det så rätt. Det kändes som att idag var det dagen då något verkligen kunde hända. Att träffa honom första gången i stan kanske hade varit mer normalt. Men jag ville testa något nytt. Våga testa nya gränser. Mina föräldrar hade gått och lagt sig och sov djupt nu. Jag vände mig om i rummet det såg förjävligt ut. Jag visste att jag hade minst en halvtimme tills han kom. Så jag plockade snabbt bort allt onödigt och pressade in det i en garderob. Så såg jag mig själv i spegeln. Det var inte lika lätt gömt som att städa undan kläderna.. Jag satte fort igång plattången och fram med foundation. Men nöjde mig med det man ksulle ju inte se ordnad ut vid den här tiden. Samtidigt som jag inte kunde vara ett vrak första gången vi sågs.. På med ett linne och ett par kortbyxor för i mitt rum var det sommar tro mig. jag bäddade sängen och sprajade på några lager parfym över hela kroppen. Satte på musik och satte vid datorn för att slöchatta lite. Pling... Ett sms. Jag läste det fort. Är du fortfarande vaken jag är där snart!...