Att stå utan stöd. Det är som att falla utan skydd. Din pelare har fallit. Den har brakat. Men vad var det som svek? Var det du eller han? Tänk efter. Låt en sekund återspegla över det som hände. Vad var det egentligen du sa? Vad gav du för svar. Tänkte du någongång över den blicken du gav honom när han kom emot dig. Visst vare så att du vek dig. Du var för svag för att klara av hans kärlek till dig. Jag såg aldrig glädjen i dig när han kom. Dina ögon lyste aldrig, medan hans strålade som stjärnor. Till en början var han förtrollad av dig. Han lät inget annat komma innanför sitt skal förutom du. Men du krossade hans skal och snart kom verkligheten fram. Tänk om du hade reflekterat över hur du betedde dig lite tidigare. Då hade pelaren aldrig gått sönder...