Gammal kärlek rostar aldrig eller hur brukar man säga? Tänk dig att du har din prins, ni är lyckligast av alla och kommer att vara det resten av livet! Eller....?  Finns det sådan kärlek. Sådan som aldrig blommar ur. Som alltid lyfter upp dig på ett rosa fluffigt moln flera hundra meter upp och låter dig sväva där med din prins bredvid dig. Eller kommer all kärlek någon gång att krascha och du faller ner fortare och fortare utan att någon fångar dig..? 

Och var hittar man denna prins som alltid orkar hålla en svävande. Han som med hjälp av sitt leende fångar dig och med sina magiska ord får dig blommande. Är det kanske den snygga och ohhh så charmiga killen som jobbar inne på din närmaste matbutik? 

Jag brukar tänka på detta. Kan man bli kär i en människa som man har träffat flera hundratals gånger men som man aldrig brytt sig om? Killen som står på din busshållplats till exempel. Han som du brukar snegla lite på. Men som du egentligen skiter helt i. Kan det ske en förändring över natten som tillslut för dig samman med honom? Och om det nu skulle bli så. Skulle ni någon gång ta upp det med hur ni har stått där och inte brytt er om varandra ett skit under de närmaste åren... Konstig utväg av två busskompisar...